Jag var bara 17 år när jag fick reda på att jag var gravid. Jag minns den dagen så väl.
Jag for till sjukhuset och gjorde ultraljud, och sjukhuspersonalen meddelande mig glatt att jag var i vecka 8+2. Dom sa att hjärtat slog och att allting såg jätte bra ut. Dom gav mig en ultraljudsbild, med en liten liten figur på och sa att det var mitt barn. Jag kan inte beskriva med ord hur glad jag blev när jag såg bilden. Att någonting så litet och overkligt kunde kännas så nära mig. Tiden gick och jag blev allt rundare. Jag berättade inte för någon av mina släktingar i början, mest för att jag var rädd för hur alla skulle reagera. 

Jag, som alltid varit lilla Sussi för dom, som nyss varit en stökig tonåring, skulle nu plötsligt bli mamma. Dagarna gick och jag tog mig mod att berätta nyheten för min släkt. Mamma stöttade mig från dagen då jag berättade om min graviditet, och det är jag väldigt tacksam för. Många andra i min omgivning, tog inte nyheten lika välkommnande. Dom sa att jag var alldelles för ung, och försökte övertala mig att jag skulle göra abort. 

Fast att många gick emot mig och sa att jag aldrig skulle klara det, så tvekade jag aldrig på att behålla mitt barn. Den 22a maj klockan 18:53 födde jag min son. Det var den mest känsloladdade dagen i mitt liv. Så mycket glädje, tårar,och lycka har jag aldrig upplevt i hela mitt liv.

 Nu i efterhand förstår jag vad omgivningen menade med att mitt liv aldrig skulle bli som förrut igen, men att jag inte skulle klara av det för att jag var ung som många sa till mig, har jag nu bevisat för dom att jag gör. Att bli förälder är ett stort ansvar, det största man har i sitt liv.

 Att ha ansvar över en annan människas liv, uppfostra och ge sitt barn vägvisning genom svåra perioder i livet är verkligen svårt. Men jag tycker inte att det handlar inte om hur gammal man är. Jag tror inte att någon är berädd på vad föränlraansvaret handlar om, förens man har sitt barn hos sig. Och när barnet väl är där, så klarar man det.

 Jag är glad att jag har stod på mig och att jag höll fast vid mitt beslut när omgivningen gick emot mig och sa att jag skulle göra abort. Min son har förgyllt mitt liv med så mycket lycka, och han har lärt mig att uppskatta dom små sakerna i livet. Visst att det kan vara jobbigt, det ska jag inte sticka under stolen med. Men min tid med honom är den dyrbaraste som finns, och jag njuter av mitt liv som ung mamma.

 /S