Jag sitter och tänker tillbaka på tiden förrut och vännerna från förr.
När det sker en stor förädring i ens liv märker man vilka som är
riktiga vänner och vilka som försvinner. Nu när jag har fått barn
har folk som jag alltid trott skulle finnas vid min sida försvunnit.
Medans folk som jag inte umgåtts med så mycket kommit tillbaka.

Men saken är den att jag älskar mitt nya liv. Och jag har märkt vilka som
 är mina riktiga vänner. Livet som ung mamma är verkligen hel skönt.
Visst, det kommer dagar som är tunga och sömnlösa nätter, men så fort
tittar på mig och ler mot mig känns allting så mycket bättre igen. Theo
växer så det knakar och varje dag och händelse är en ny värld för honom. 

                       

Till er som jag har förlorat under resans gång, tack för tiden tillsammans.
Jag hoppas att ni lyckas i livet och att ni tar hand om er.
Kärlek till er som fortfarande finns kvar!