jag hittade nyss en jätte fin dikt som jag fick tårar i ögonen
när jag läste! det är för att jag har starka minnen enda
sedan jag var liten av denhär dikten! men när jag
läste den ikväll, fick den mig speciellt minnas theos
dop.. och att min kära mamma läste upp den!

"Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut"